Föreläsning av Bernhard Nordh i Karlholmsbruks Folkets Hus

I Karlholmsbruk hade vi en föreläsningsserie, vi hade två föreläsningar före jul och två efter. Föreläsningarna hölls i Folkets hus.

Vi ville gärna ha Bernhard Nordh till en av föreläsningarna och 1946 eller möjligen 1947 lyckades vi med att boka honom till en av föreläsningarna.

Jag jobbade när Bernhard kom med bussen till Karlholmsbruk , så min fru Anna-Lisa var och mötte honom. Vi bodde då på Norrgatan. Det fanns inget ställe på orten där man kunde hyra sig ett rum över natten, så Bernhard skulle på hemma hos oss. Före föreläsningen åt vi middag tillsammans.

I Folkets Hus var det fullsatt, folk stod längst väggarna. Jag fick intrycket av att Bernhard Nordh var socialist med dragning till vänstern. B.N. var en mycket duktig föreläsare som med sin inlevelse fångade deltagarnas uppmärksamhet. Jag tyckte det bästa i föreläsningen var när B.N. berättade om hur ”småfolket” fick flytta på sig. Han berättade om hur det hade gått till när Kungen skulle bygga sitt sommarhus på Öland. Sju stycken torpare brukade jorden där sommarhuset skulle byggas. Det blev en kamp mellan torparna och myndigheterna, men torparna fick ge sig och söka sig till annan mark. Om detta och hur det är när man har makt och medel berättade B.N.

Naturligtvis berättade han om sina naturupplevelser och om tillkomsten av böckerna. Hur han sökte sig norrut för att bo i sin ensamhet. Han hade endast några få ägodelar med sig bl.a. en stekpanna och en kaffepanna, salt och mjöl hade han också med sig.

Efter föreläsningen gick vi hem till oss där Anna-Lisa bjöd på smörgås och kaffe. Vi satt länge och pratade. Anna-Lisa var uppväxt i Strömsberg och hade jobbat som affärsbiträde i Brukshandeln. Anna-Lisa och B.N. hade mycket att prata om bl.a. gemensamma bekanta.

B.N. berättade om när han i 13 årsåldern fick jobba som gast på en boxerbåt som gick mellan Strömsberg och Fors. På den tiden fanns det vattentrafik mellan dessa platser och man hade två-tre pråmar och en ångmaskin. Jag frågade Bernhard hur det gick med skorstenen när man kom till bron vid Tolfta och fick till svar, att de hade en sådan modern maskin med gångjärn så att det gick att fälla ner skorstenen.

Bernhard berättade att alltid när han passerade Björklinge på väg mot Uppsala så tänkte han på detta landskap som ”Vetemjölsland”.

Vi fick en bok av Bernhard som minne och tack för mat och husrum. I boken hade han skrivit en hälsning till mig och Anna-Lisa

Jag jobbade i fabriken i Karlholmsbruk som serviceman och rörde mig runt hela fabriksområdet. På måndagen när jag kom till jobbet så fick jag överallt höra hur bra och intressant man tyckte att Bernhards föreläsning hade varit, bl.a. var det en man som sa ”men Adolf vilken fantastisk människa Bernhard var. Det var så intressant när han berättade om fattiga människors kamp, en fantastisk bra föreläsning!”.

Bokförmedling

Att Bernhard Nordh var en mycket populär författare fick jag erfara när jag som bokförmedlare i Västlands kommun besökte alla familjer som var bosatta i kommunen. Jag hade beställt en speciell väska och i den hade jag böcker. Jag hade väskan på pakethållaren och cyklade runt till familjerna. Jag lade upp böckerna på köksbordet och familjemedlemmarna kunde köpa böcker av mig. Hade jag ingen bok med mig som de ville ha beställde jag hem dessa från Hallbergs bokhandel i Gävle. Man kunde också beställa riksdagsprotokoll och det var ganska vanligt att man gjorde det. Speciellt till jul beställde man böcker, det var nog många som fick en bok i julklapp. Bernhard Nordhs böcker var mycket populära, speciellt ”I Marsfjällets skugga”. Den boken (tillsammans med Utvandrarna) var den jag sålde allra mest av. Bernhard Nordh var verkligen i ropet.

Berättat av Adolf Asplund, 88 år, Karlholmsbruk, Februari 2000