Fin naturupplevelse på Blaikfjället
En liten grupp på fem personer gick stigen från Granlidbränna upp mot Blaikfjället och den plats dit Bernhard Nordh begav sig för att leva som björnjägare för 85 år sedan. Han gick med 40 kilos packning från Dorotea järnvägsstation, en sträcka på flera mil, medan vi kunde nyttja bil den längsta sträckan och gå endast tre kilometer. Den nittonårige Bernhard gick upp på fjället i maj och frös ordentligt medan vi kunde njuta av högsommarens behagliga temperatur och alla blommande orkidéer på fjällmyrarna. Dagens första regnskur kom först sedan vi satt oss i bilarna för återfärden mot Ormsjö.
Bernhard Nordh ville leva som björnjägare men när han till slut fick se en björn kändes det inte längre så angeläget att skjuta den. Vi lyckades inte se någon björn under vår fyratimmarspromenad, men den hade lämnat ett rätt färskt visitkort på vägkanten strax efter björnvarningsskylten vid Granlidbränna. Vi såg också en utgrävd myrstack vid stigen så nog fanns den i trakterna. Däremot skrämde vi upp en stor ripkull och mängder av fjällämlar sprang över stigen framför oss. Det ser ut att bli lämmelår i år.
När vi stod på den klippa där nittonåringen, enligt sin berättelse i "Min gröna ungdom", timrade sin koja, kunde vi inte låta bli att undra om det verkligen var de fåtaliga grovrisiga fjällgranarna som lämnat virket till en timrad koja. Blev det inte ett enklare bygge av klenare fjällbjörk som var lättare att hantera? De rester som 1960-talets kojbyggare fann på platsen tyder på det. Men i dag kan vi bara spekulera.
Torsten Gavelin