Inledning

 

Här presenteras de tre filmer som inspelades efter Bernhard Nordhs  romaner. Texten är hämtad från Svensk filmografi. Ingen av filmerna finns i dag tillgänglig på öppna marknaden. "Ingen mans kvinna" finns i en privat kopia hos Sällskapet och får användas vid interna sammankoster. Mer information finns på www.svenskfilmdatabas.se

 

 

 

 

1948/35

 

FLICKAN FRÅN FJÄLLBYN 

 

·        Regi   Anders Henrikson

·        Manuskript   Sven Gustafson 

·        Litterär förlaga   Roman

·        Titel   Undan frostpiskan

·        Författare   Bernhard Nordh

·        Produktion   Europa Film

·        A-Foto   Bertil Palmgren 

·        A-Ljud   Bengt Runsten

·        Kompositör   Sven Sköld (originalrnusik). Andrew Walter (pseudonym för Walter Kejving), Hesekiel Wahlrot, Philipp Nicolai 

·        Musik i urval   Psalm 55 ”Var hälsad, sköna morgonstund” (musik Philipp Nicolai, text Johan Olof Wallin). ”Finska valsen” (musik Hesekiel Wahlrot, text Ernst Rolf) samt två ordlösa improvisationer av Andrew Walter.

·        Arrangör   Sven Sköld

·        Klippning   Emil A Lingheim 

·        Inspicient   Olle Brunaeus

·        Inspelningsplats   Europa Studio, Sundbyberg,  Norra Sverige och Norge.

·        Laboratorium   Film-Labor  

·        Antal akter   5

·        Censurnummer   74.503 

·        Datum   25.11.1948 

·        Längd   175 m 

·        Beteckning   Gul 

·        Antal kopior   15 

·        Nummer, 2:a censur   74.796 

·        Datum   26.1.1949 

·        Längd före ev klipp   2110 m 

·        Beteckning   Röd 

·        Antal kopior   19

·        Distributör   Europa Film

·        Premiär i Stockholm   26.12.1948  Anglais

 

Rollista

Bengt Blomgren   Erik, ung bonde

Eva Dahlbeck   Isa, hans fästmö

Einar Hylander   Manuel

Carl Deurell   Gammel-Jerk, Eriks morbror

Kerstin Holmberg   Anna, Eriks syster

Kaj Nohrborg   Gustav, Eriks svåger

Sif Ruud   Erika

Else Marie Brandt   Ellen

Helga Brofeldt   Isas mormor

Börje Blomberg   Johan, Eriks son

Harry Philipson   Manfred

Greta Berthels   Kari, hans hustru

Albert Ståhl   Isas morfar

Karin Britt-Marie Rohlander   Lill-Anna

Jan-Åke Nilsson   Kristian

Nils Thornström   Adolf

Eva Lindeqvist   Greta

Arne Lindblad   Gubbe på auktionen  

Peggy Böckertz,  Jenny Jonasson   Flickor

 

Innehållsreferat

Missväxt och svält drev i början av 1900-talet mängder av norrländska småbönder till USA. De uppmuntrades att emigrera av rederierna, som gjorde sig stora pengar på de fattigas förtvivlade situation.

 

I en av dessa norrländska byar bor Erik, som är en av de få som absolut inte vill lämna sin torftiga jordteg, trots att hans fästmö Isa gör allt för att övertala honom att resa till Amerika. Isa är svartsjukt lagd och misstänker Erik för att ha gjort en flicka i byn med barn. Skvallervägen har nämligen Isa fått veta att flickan i fråga, Emma, fått pengar till sin Amerikabiljett av Erik, och nu tror hon att det var Eriks sätt att klara sig ur knipan. Isas svartsjuka får ytterligare näring, när Erik låter den utfattiga Ellen komma och bo med sitt barn på hans gård; Ellens man har rest till Amerika och därefter inte hörts av.

 

Eriks motiv att hjälpa Ellen var från början helt osjälviska. men med tiden börjar en ömsesidig sympati växa fram mellan honom och Ellen. Det går så långt att Erik, som Isa nu brutit med på grund av sin svartsjuka, friar till Ellen, men hon vet att han fortfarande är fäst vid Isa och därför avslår Ellen frieriet.

 

Kort därpå kommer pengar till Amerika-biljetter till nästan alla i byn, inklusive Ellen, som nu äntligen hör av sin man. Men egentligen vill hon hellre stanna kvar hos Erik, och därför gömmer hon sin mans brev. Just när hon är i färd med att stoppa undan det, får Isa av en slump syn på henne och avslöjar henne sedan inför alla. Ellen försvinner då från byn och ingen vet vart hon tar vägen.

 

Nu gör sig byborna redo att bryta upp och vandra över fjällen till norska kusten, där ett fartyg väntar på dem. Erik, som skall stanna kvar i byn tillsammans med Isas åldriga morföräldrar, följer med gruppen på den långa vandringen, under vilken hans gamle morbror dör.

 

När gruppen äntligen kommer fram finner de den försvunna Ellen ombord på det väntande fartyget. Ellen övertalar Isa att inte resa utan förena sig med Erik, som står och vinkar farväl. I sista stund hoppar Isa i land och kastar sig i Eriks  armar medan båten med emigranterna lägger ut. 

 

 

Pressreaktion

AB (Monty): "Bildmässigt sett är Flickan från fjällbyn utomordentlig.

Men innehållet är skralt. Man tror inte på filmens människor. De intresserar inte åskådaren, förmår inte engagera honom i sina problem. De är inte märkta av  slitet för brödfödan,  av sex missväxtår, av den ständiga kampen mot frosten. ”Vi svälter, vi står inte ut längre”, sägs det ideligen. Men man tror inte på det, och just därför fårman inte rätta perspektivet på deras Amerikalängtan. Det enda som verkar ha tagit intryck av frosten är den mer än svala kärlekssagan."

 

Expr (Mikael Katz): ”När Anders Henrikson filmade Flickan från fjällbyn  vinnlade han sig om största möjliga äkthet bland annat genom att inte använda sig av filmateljén utan ta alla interiörscener på ort och ställe i tvättäkta pörten och bondstugor uppe i Norr­land. Tyvärr måste man konstatera att resultatet av denna högst lovvärda strävan blivit en beklagligt stel­bent, deklamatorisk och valhänt film. Detta beror på att regissören inte utsträckt äkt­hetskravet att gälla även manuskriptet. Bernhard Nordhs färgstarka Norrlandshistoria från den stora nödens och Amerikafeberns dagar har hackats sönder till en rad abrupta, oinspirerade tablåer, som avlöser varann med andfådda små skutt. Någon rytm finns

inte, ej heller någon dramatisk fördjupning.”

 

DN (Jerome): "Anders Henrikson har fått ett kärvt  dramatiskt stoff att arbeta med i Bernhard Nordhs roman ”Flickan från fjällbyn”. Boken har blivit en stark och levande film, den griper tag i ett stycke historia med den svenska fattigdomen som bakgrund  och hoppet om en bättre framtid som ledmotiv. (-) Henriksons regi bär alltigenom denna konstnärs signatur, frihet från publikfrieri, klarhet och åskådlighet i karaktärsteckningen, dramatisk uttrycksfullhet  och ett levande samband mellan natur, miljö och människor. Att det är en tung och allvarlig film skall visst inte förnekas, men detta borde ingalunda hålla publiken borta. Flickan från fjällbyn är en film med resning."

 

MT (H Å-m):  ”Man kommer ut från Anglais i  känslan av att ha gjort en oändligt lång vandring, vilket man också har - man har traskat med ett sällskap norrländska Amerikaemigranter från sekelskiftet över norska

fjällen. Men man begriper inte riktigt varför man har företagit resan. Manuskriptet  till Flickan från fjällbyn efter Bernhard Nordhs roman har nämligen underlåtit att intressera en för människoödena i sällskapet. Då hjälper varken Anders Henriksons effektfulla grupperingar eller Carl Deurells vackra och värdiga spel i dödsscenen. Om inspelningen har varit förenad med stora vedermödor kan de medverkande trösta sig med

att inte heller åskådandet är någon sinekur.

 

Kommentar

Bernhard Nordh ( 1900-1972), upplänning som prövade många yrken, såsom rallare och skogshuggare, och under en tid var bosatt i Lappmarken, debuterade 1936 som författare, främst av ett stort antal skildringar från Lappland, till viss del påverkade av Jack Londons vildmarksböcker.

 

Romanen ”Undan frostpiskan" utkom 1938 och publicerades därefter som följetong i  Folket i Bild, men hade då bytt titel till ”Flickan från fjällbyn". Några år senare gavs boken ut i billighetsupplaga och behöll då titeln från Folket i Bild. Billighetsupplagan trycktes i 130.000 exemplar och hela upplagan såldes slut.

 

Inspelningen av Flickan från fjällbyn påbörjades 22.6.1948 och avslutades 3.10.1948.

 

Källmaterial

BA

Källa: Svensk filmografi nr 4, 1940-49.