Mitt möte med Bernhard Nordh

Jag heter Magnus Sandblom, bor i Carlifornien, USA, närmare bestämt en liten stad som heter Half Moon Bay. När jag var 12 år gammal lånade min moster mej en bok som hette I marsfjällets skugga. Jag är nu 63 år gammal och har inte kunnat glömma den boken som var min första helt lästa bok. När jag var 17 år åkte jag med min moster och morbror till Villhemina och besökte Fatmomakke kyrka för en grannes flickas konfirmation, det var väldigt intressant.

För några månader sedan kontaktade jag min kusin Kerstin Larsson i Sollentuna, Sverige, och frågade om hon hade den boken kvar efter min moster. Hon hittade den och skickade den till mig.

Jag lade inte ner boken förrän jag hade läst den från pärm till pärm, och jag knäppte mina händer och sa, tack Gode Gud, jag har igen fått läsa en bok som riktigt tog mig tillbaka till Norrlands fattigdom under de svåra år som nybyggarna levde sitt liv, deras leverne med jakt och fiske och kämpande för att hålla sina familjer vid liv under svåra vintrar med köld och frost.

Efter ha att ha läst boken och några till efter det, så känner jag hur jag uppskattar mitt liv, jag ser mitt liv i ett annat ljus. Allting var förut så självklart, men efter att ha tagit del i Bernhard Nordhs romaner, jag känner mig mer vid liv nu än jag har gjort på många år.

Jag har en firma söder om San Fransisco. Jag säljer ved huggen för öppna spisar och jag tillverkar eller karvar med motorsåg, björnar totempålar, indianer, ja allt som kan tänkas få plats i en stock. Jag har en hemsida som det finns en massa bilder på skulpturer som jag gjort. Den heter.. http://www.firewoodfarms.com där kan ni se vad jag sysslar med. Hoppas ni tycker det är intressant. Jag har bott här sedan 1986. Jag bodde i Canada från 1975 tills 1986, i British Columbia där jag jobbade som skogsarbetare och pälsjägare. Jag bodde en del av tiden i Vancouver och resten cirka nio timmars bilväg norrut. Min trappline låg på västra sidan om Mount Robson. Där sköt jag bland annat fem björnar. Jag vet vad det är till att vara ute många dagar och nätter i skogen och sova i övernattningskojor, ibland inte vågat somna, det var för kallt och chans till att frysa ihjäl om man somnade. Kanske det är därför jag tycker så mycket om Bernhard Nordhs romaner. Jag kan verkligen leva mig in i böckerna.

Vänlig Hälsning

Magnus Sandblom